Sida:Lagberedningens förslag till jordabalk III.djvu/210

Den här sidan har korrekturlästs
199

antagas påkalla. Hvad angår stat eller kommun, kunna dessa med dylika förbehåll fullfölja så olikartade och aflägsna syften att en begränsning af den förbehållna rättighetens giltighetstid icke synes vara på sin plats. Beträffande åter den förköpsrätt, som förbehållits enskilde, måste det tillses, att icke densamma kvarstår, sedan de förhållanden, hvilka gifvit den upphof, förändrats, och rättigheten sålunda kommer att tjäna helt andra syften. En tidsbegränsning är därför här påkallad, och har Beredningen trott tiden lämpligen kunna bestämmas till femtio år, räknadt från det aftalet om förköpsrätten ingicks. Under denna tidrymd lärer nog i allmänhet den till förköp berättigade icke komma att sakna tillfälle att utöfva sin rätt eller om han afstår från att bringa den till utöfning, såsom villkor därför ånyo betinga sig förköpsrätt och genom ny inskrifning bereda denna giltighet under en ny tid af femtio år.

Öfvergår äganderätten till den förköpsrätt underkastade fastigheten, vare sig genom rättighetens utöfning eller annorledes, till den, hvilken förköpsrätten tillkommer, kan det ifrågasättas, huruvida. i följd däraf förköpsrätten bör anses vara för framtiden förfallen. Uppenbart är, att om denne föryttrar fastigheten, han icke kan mot den, till hvilken han öfverlåtit densamma, bringa förköpsrätten till utöfning, men när denne i sin ordning öfverlåter fastigheten till annan, finnes intet hinder att göra förköpsrätten gällande, såvida därför meddelad inskrifning icke blifvit i behörig ordning dödad. Förhållandet är alldeles detsamma, som när i samma hand förenats nyttjanderätt till en fastighet eller rätt till undantag, ränta eller afgäld däraf och äganderätten till fastigheten; så länge detta förhållande varar, hvilar rättighetens utöfning, men inskrifningen förlorar icke därigenom sin giltighet, och ägaren kan åter skilja hvad sålunda varit faktiskt förenadt.[1]


3 §.

Fall, då förköpsrätten ej må utöfvas.Förköpsrätten afser allenast att inskränka ägarens rätt att fritt välja sin efterträdare i äganderätten. I den lagstadgade arfstäkten gör förköpsrätten intet ingrepp; icke heller äger den tillämpning vid testamente eller gåfva. Endast när fastigheten genom försäljning eller byte föryttras, kan den förköpsberättigade fordra

att få träda i den tilltänkte nye ägarens ställe. Icke heller detta gäller

  1. Jfr K. Maj:ts domar den 16 okt. 1906 (N. J. A. s. 411) och den 4 maj 1908 (N. J. A. s. 176).