lagfart icke beviljas köparen, men efter utgången af nämnda tid kunde, därest icke också, inom samma tid anmälan skulle göras om instämd talan, det lätt komma att inträffa, att lagfart beviljades, ehuru talan i själfva verket vore instämd. Att ålägga den, som vill utöfva förköpsrätt, en dylik skyldighet synes icke i något hänseende obilligt.
Då tiden för instämmande af talan om förköp skall räknas från köparens lagfartsansökning, kan det inträffa, att den, som vill lösa, måste anhängiggöra sin talan, oaktadt köparens rätt till fastigheten är beroende af villkor. Också genom den i 7 § köparen inrymda rätt att utan lagfartsansökan genom delgifning af fångeshandlingen framtvinga ett afgörande från den förköpsberättigades sida kan denne försättas i samma läge. Så länge villkoret är sväfvande, kan emellertid den förköpsberättigade icke förvärfva någon ovillkorlig rätt till fastigheten; hans rätt står och faller med köparens, ehuru visserligen villkoret kan vara sådant att det står i den förköpsberättigades makt att själf bringa det till uppfyllelse, såsom när köpeaftalet gör köpebrefs utfärdande beroende af att köpeskillingen erlägges å bestämd tid. Att innan köparens rätt till fastigheten är definitiv låta frågan om en annan persons inträde i denna rätt underkastas slutlig pröfning skulle ur flera synpunkter vara. olämpligt, bland annat därför att i sådant fall icke blott köparen utan äfven säljaren komme att blifva part i målet. I dylika fall synes det därför vara lämpligt att låta käromålet hvila, till dess det visar sig, huruvida villkoret uppfylles eller icke.
Den osäkerhet i köparens ställning, förköpsrättens tillvaro medför, bör icke sträckas utöfver hvad för bevarande af den förköpsberättigades rätt är nödvändigt. Likasom köparen, därest den förköpsberättigade icke inom föreskrifven tid instämmer sin talan, kan vara säker, att rätten icke kommer till utöfning, bör han, i händelse talan instämts, med säkerhet kunna påräkna, att icke den förköpsberättigade sedermera låter frågan om förköp förfalla. Köparens ställning blefve i annat fall alltför prekär. Då enligt svensk rättegångsordning en svarande i allmänhet icke kan motsätta sig, att käranden återkallar sin talan, har det funnits nödigt att för här förutsätta fall upptaga ett stadgande, som betager honom en sådan rätt. Af denna bestämmelse följer, att käranden ej heller i det fall, att fastigheten skadas genom olyckshändelse, kan undandraga sig att lösa densamma till det pris, köparen utfäst; det är den förköpsberättigade och icke köparen, som under rättegången står faran för fastigheten.
