Sida:Lagberedningens förslag till jordabalk III.djvu/231

Den här sidan har korrekturlästs
220

som eljest, enligt hvad ofvan utvecklats, kunna ifrågakomma. Då på detta sätt torde hafva beredts köparen erforderlig trygghet för ersättningens utbekommande i de fall, då icke den förköpsberättigades vederhäftighet bör anses otvifvelaktig, har det icke varit erforderligt att upptaga gällande lags föreskrift om ersättningens gäldande innan fastigheten afträdes. En dylik föreskrift är, såsom vid 7 kap. 6 § skall närmare utvecklas, icke väl förenlig med gällande fastighetslagstiftning i öfrigt.

Talan om utfående af ersättning, hvarom i denna paragraf stadgas, lärer vara af beskaffenhet att den icke må föras i särskild rättegång utan att förbehåll därom gjorts i själfva lösningsprocessen. Att för anhängigörande af dylik talan bestämma någon särskild preskriptionstid har icke synts erforderligt.


18 §.

Antecknande af lösningsdomen.Angående skälen, hvarför föreskrift om här omförmälda anmälan upptagits i detta sammanhang, hänvisas till hvad här ofvan vid 6 § blifvit anfördt.


19 och 20 §§.

Legala lösningsrätter.För närvarande finnas i lag stadgade tre lösningsrätter, hvilka kunde ifrågkomma till upptagande i en ny jordabalk. Af dessa afser en att i samma hand förena frälseränta och jordäganderätt; en annan – viderboendes och nabos lösningsrätt – skall närmast bereda utväg till återförenande af skilda delar af en och samma tomt eller sammanförande af olika., till hvarandra gränsande tomter i stad men afser ock att förena ideella delar i en tomt; den tredje åsyftar att förena den ständiga besittningsrätt till stadstomt, hvilken enligt 1 kap. 7 § är att betrakta såsom en särskild fastighet, med äganderätten till grunden.

Frälsejord och frälseränta.Såväl den i 4 kap. 5 § jordabalken stadgade rätt för ägare af frälseränta att lösa till sig den af räntan besvärade jorden, då denna säljes utom börd, som den rätt vid räntans försäljning utom börd, förordningen den 21 mars 1835 tillägger jordens ägare, har till syfte att bringa den vid fastigheter af ifrågavarande kamerala natur förekommande, af forna tiders samfundsförhållanden framkallade söndring af jordäganderätten till upphörande. Detta syfte kan emellertid icke på ett varaktigt sätt uppnås, så länge något hinder icke möter att åter upplösa den