Sida:Lagberedningens förslag till jordabalk III.djvu/233

Den här sidan har korrekturlästs
222

framställning af 1893 års Riksdag finner Beredningen i fråvgans nuvarande läge icke påkallad.

Med upphäfvande af frälseränteägares lösningsrätt bortfalla vissa rättigheter till lösning, hvilka föranledt föreskrifter i särskilda författningar. I fråga härom hänvisas till hvad Beredningen anför vid 10 § promulgationslagen; af där föreslagna bestämmelse framgår, att de föreskrifter, som meddelats beträffande lösningsrätt för Danviks hospital och Lunds domkyrka, icke skulle i allo förlora sin giltighet.

Viderboende och nabo.De lösningsrätter, som i stad tillkomma viderboende och nabo, grunda sig på stadgandena i 7 kap. jordabalken. Föremål för dessa rättigheter äro "hus och tomt"; de gälla alltså. icke alla fastigheter inom stadens område utan endast de bebyggda eller för bebyggande afsedda tomterna. Lösningsrätten afser här närmast att aflägsna olägenheter, som föranledts af ett olämpligt styckande af tomterna eller en olämplig tomtindelning, men den tjänar ock att konsolidera äganderätten, då denna är delad mellan flere.

Gällande bestämmelser om viderboendes och nabos lösningsrätt hafva sitt ursprung i 9 kap. 2 § byggningabalken i stadslagen samt förklaringen den 20 december 1721 öfver lagens rätta förstånd angående nabo- eller viderboenderätten i städerna. I förstnämnda lagrum stadgas, att ingen må sälja det, som ligger under, öfver eller bredvid annan utan åt viderboende mannen; denne äger återkalla inom natt och år hvad som blifvit såldt, utan så är att hembud till honom skett och han förklarat sig icke vilja lösa. Uttrycken "under" och "öfver" synas häntyda på särskild äganderätt till de olika våningarna ("Stockwerkseigentum"). Uttrycket "bredvid" kan hänföra sig till såväl förhållandet mellan lokalt begränsade delar af samma tomt som ock förhållandet mellan skilda tomter. Huruvida också vanlig samäganderätt åsyftas, är mer tvifvelaktigt. Väl förefanns enligt Visby stadslag lösningsrätt för samägare, men i den allmänna stadslagen har "viderboende" säkerligen i främsta rummet afsett dels ägare af särskilda områden af samma tomt. dels ock hvad senare kallats nabo eller ägare af angränsande tomt. I kommentarer till stadslagen betecknas såsom "rätter viderboende" allenast den, som "har sitt hus uppbyggdt vid ett annat att intetdera kan det andra vill umbära. såsom sker då en mur är gemensam eller då det ena har ett ankare i det andras mur". Någon särskild begränsning af nabos lösningsrätt omtalas icke i äldre tid.

Kort före 1734 års lags antagande blef viderboendes och nabos lösningsrätt