Sida:Lagberedningens förslag till jordabalk III.djvu/235

Den här sidan har korrekturlästs
224

voro tomterna ofta trånga eller oregelbundna till sin form, och besvärliga servitut tomterna emellan, gemensamma murar och dylikt voro vanliga.. Sådana förhållanden gjorde det önskligt, att den ene grannen hade tillfälle att lösa till sig den andres tomt. Men i den mån lämpliga stadsplaner och tomtindelningar genomförts, har förhållandet ändrats. Om ock ännu kunna förekomma fall, där ett sammanförande af skilda tomter kan anses önskvärdt, torde detta utan nämnvärd svårighet kunna vinnas på den frivilliga öfverenskommelsens väg, då intressenas ömsesidighet naturligt manar till en sådan uppgörelse. Om därför naborätten icke vidare kan anses behöflig, bör den desto hellre afskaffas som den är förenad med särskilda olämpor. Att i lag bestämma, under hvilka förutsättningar den må komma till användning, möter snart sagdt oöfvervinneliga svårigheter, och en besvärande osäkerhet skulle därför alltid vidlåda densamma.[1] Mot dess afskaffande synes därför icke höra möta någon betänklighet; detta har ock af de inhämtade yttrandena bestyrkts.

Något annorlunda. ställer sig frågan om viderboenderättens bibehållande. Äfven beträffande denna rätt har visserligen i det ojämförligt öfvervägande flertalet af inkomna yttranden förklarats, att dess fortvaro icke af förhållandena påkallas, men i några af dem har förordats dess upprätthållande.

Hvad angår det fall att särskilda områden af samma tomt tillhöra olika personer, är otvifvelaktigt ett sådant förhållande olämpligt; alltid bör det eftersträfvas, att äganderättsförhållandena och tomtindelningen sammanfalla. Föreskrifter i sådant syfte saknas icke heller i lagstiftningen. Om ägaren af en tomt därifrån säljer visst område, ankommer det på vederbörande myndighet att gifva tillstånd till den jämkning i tomtindelningen, som i anledning häraf påkallas, antingen så att det sålda området bildar en själfständig tomt eller så att det sammanlägges med en annan tomt; förrän dylik jämkning skett, kan nye ägaren ej erhålla lagfart å sitt fång. Härigenom är sörjdt för att under bestående tomtindelning öfverensstämmelsen mellan tomtgränser och ägogränser. där den är för handen, icke

rubbas. Men där ny tomtindelning införes, kunna förutvarande tomter eller delar af sådana.

komma att tillsammans bilda en tomt; olika personer blifva sålunda ägare till

  1. Till belysande af rättstillämpningen i fråga om naborätt kunna tjäna rättsfall, afgjorda genom K. Maj:ts domar den 2] juni och den 9 aug. 1848 (Schmidt J. A. XX s. 141 och 282). den 20juni 1854 (Schmidt J. A. XXVII s. 366), den 24 febr. 1865 (Naumanns tidskr, 1865 60-1). den 2 mars 1875 (N. J. A. s. 90) och den 22 nov. 1900 (N. J. A. s. 449).