Sida:Lagberedningens förslag till jordabalk III.djvu/240

Den här sidan har korrekturlästs
229

samägarens intresse att förvärfva. en kvotdel af tomten – måhända just hvad som erfordras för att göra honom till ensam ägare – är i och för sig vida starkare än stadens. för hvilken det icke kan erbjuda någon särskild fördel att sålunda inträda i ett förhållande af samäganderätt. Beredningen har därför ansett stadens lösningsrätt böra stå tillbaka för samägarens. I fråga om det processuella förfarandet, då lösningsrätter af olika slag kunna göras gällande vid samma fång, torde böra iakttagas, att käromål, som väckts af lösningsberättigad med sämre rätt, förklaras hvilande tills det visat sig, om den, som äger bättre rätt, kommer att utöfva sin lösningsrätt eller icke.

Villkoren och sättet för lösningsrättens utöfning.Beträffande de närmare villkoren och sättet för ifrågavarande legala lösningsrätters utöfning har Beredningen ansett de motsvarande bestämmelser, som i

3–18 §§ af förevarande kapitel gifvits med afseende å förköpsrätten, äfven 1 fråga om de förra böra vinna tillämpning. En enhetlig behandling af samtliga lösningsrätter till fast egendom är otvifvelaktigt önskvärd. Emellertid föranledas häraf vissa förändringar i nu gällande rätt.

Äfven efter det bördsrätten upphäfts, utöfvar den så till vida verkan att vid försäljning inom bördslederna viderboendes och nabos lösningsrätt är utesluten.[1] Detta torde däremot icke gälla om stads lösningsrätt.[2] Denna åtskillnad har icke synts böra bibehållas; den i 3 § gifna regel, som utesluter förköpsrättens utöfning vid försäljning till skyldeman i rätt nedstigande led, skall enligt förslaget äga tillämpning å lösningsrätt i allmänhet. Det nära personliga förhållande, hvari kontrahenterna stå till hvarandra och utan hvilket försäljningen väl i allmänhet ej skulle kommit till stånd, förtjänar lika beaktande vid båda lösningsrätterna; den konsolidation af äganderätten, som med lösningsrättens utöfvande afses, kan icke anses vara mer angelägen, då fråga är om stadens rätt än då det gäller en samägares.

Då, såsom i det föregående nämnts, samägares lösningsrätt skall i kollisionsfall äga företräde framför stadens, bör naturligtvis också den omständigheten, att köparen

af en lott i en stadstmnt förut var delägare i tomten, utgöra hinder för utöfvande

  1. Se K. F. den 21 dec, 1857 ang. upphäfvande af bördsrätten i stad samt ändring i stadgandena om viderboendes och nabos lösningsrätt.
  2. Jfr K. Maj:ts domar den 14 mars 1878 (N. J. A. s. 81) och den 12 jan. 1886 (N. J. A. s. 19); jfr ock N. J. A. 1874 S. 441.