kommer visserligen domen icke att utan vidare blifva bindande för honom; har den grundats endast å svarandens medgifvande och visas äganderättsanspråket i själfva verket hafva varit oberättigadt, kan mot nyttjanderättshafvaren domen icke hafva annan verkan än en öfverlåtelse af egendomen. Men bortsedt härifrån har en dom, hvarigenom klandertalan bifalles, i allmänhet till följd, att en nyttjanderätt, som tillkommit sedan egendomen blef rätte ägaren afhänd, kommer att förfalla; endast under de i 17 kap. 8 § angifna förutsättningar skall nyttjanderätten äga bestånd.
Det skulle kunna ifrågasättas att tillerkänna en nyttjanderättshafvare, som till följd af klander måste frånträda fastigheten, en viss själfständig rätt i förhållande till den vinnande, såsom rätt till fardag och till ersättning för gjorda förbättringar. Beredningen har dock ansett bestämmelser i dylikt syfte, hvilka skulle, i strid mot rådande rättsuppfattning, pålägga den vinnande inskränkande band, icke böra ifrågakomma. Till den, som återvinner sin egendom, står nyttjanderättshafvaren icke i något rättsförhållande. Då någon rätt till fardag, af skäl som skola utvecklas vid 2 §, icke ansetts böra tillerkännas den, hvilken egendomen frånvinnes, bör icke nyttjanderättshafvaren vara i sådant hänseende ställd gynnsammare. För den förlust, han lider genom nyttjanderättens upphörande, är han enligt 8 kap. 6 § i regel berättigad till ersättning af upplåtaren. På bestämmelserna i förevarande kapitel kan nyttjanderättshafvaren icke grunda något anspråk mot rätte ägaren för kostnader, som han kan hafva nedlagt å fastigheten; i den man han enligt lag eller aftal är berättigad till ersättning för dem, får han hålla sig till sin medkontrahent. Huruvida denne i förhållande till den vinnande på grund af samma kostnader har något ersättningsanspråk eller icke, är beroende af de i detta kapitel gifna bestämmelserna; men finnes ett sådant anspråk, öfvergår det icke utan vidare på nyttjanderättshafvaren.
Någon motsvarighet till 18 kap. jordabalken i 1734 års lag förekommer icke i förslaget. Utan särskildt stadgande lärer vara uppenbart, att om besittaren gjort sig skyldig till brottsligt förhållande när han åtkom egendomen, rätte ägaren kan göra gällande därför i allmänhet stadgade påföljder.
