förbehållna rättigheten icke möta. Att i ett inskrifningsärende förebringa gällande utredning i nämnda hänseende är emellertid i allmänhet icke möjligt; endast om själfva fångeshandlingen, på grund hvaraf lagfarten sökts, utvisar, att nyttjanderätten förbehållits. ställer sig saken annorlunda, och för dylikt fall är därför ett undantag från den i 16 kap. 6 § gifna regeln påkalladt. Men i öfriga fall, då en förbehållen nyttjanderätt blir gällande mot den som löser, måste regeln upprätthållas lika väl som när sådan rätt af köparen upplåtits.[1] Väl kunde det ifrågasättas att här så till vida medgifva afvikelse att man beredde nyttjanderättens innehafvare tillfälle att, oaktadt lösningstalan bifallits, fullfölja den förut gjorda inskrifningsansökningen och fä densamma beviljad, därest han förmådde styrka, att hans nyttjanderätt jämlikt 6 kap. 12 § är gällande mot den, som löst fastigheten till sig. Då emellertid tiden för fullföljd i sådant fall icke skulle kunna räknas från tidigare tidpunkt än dagen för dennes lagfartsansökning, har det funnits lämpligare att hänvisa nyttjanderättshafvaren till att genom ny ansökan om inskrifning bereda sig skydd för sin rätt. Genom en sådan anordning beredes honom alldeles samma trygghet i förhållande till den lösningsberättigade som genom fullföljd af en tidigare gjord ansökan. Af stadgandet i 4 kap. 11 § andra stycket framgår nämligen, att en hvar, som inom där stadgad tid söker inskrifning för nyttjanderätt, hvilken på grund af förbehåll eller enligt lag är gällande mot ny ägare, njuter säkerhet i egendom så som vore inskrifning beviljad den dag då köpet slöts. Endast för sådana fall, då fastigheten icke kommer att lösas, ligger det för nyttjanderättshafvaren någon vikt uppå att han söker inskrifning inom den i nämnda lagrum stadgade tid, räknadt från köparens lagfartsansökning.
Hvad som enligt förevarande paragraf gäller i fråga om nyttjanderätt, som förbehållits under sådana förhållanden att den är gällande mot den, som löser fastigheten till sig, kommer på grund af hänvisningarna i 12 och 13 §§ att äga tillämpning också i fråga om rätt till servitut och till undantag, där rättigheten sålunda förbehållits.
7, 9 och 10 §§ i detta kapitel gifva regler för sådana fall, då en nyttjanderätt
kommer i kollision med äganderätt, annan nyttjanderätt eller penningeinteckning.
- ↑ Jfr ang. nu gällande rätt K. Maj:ts dom den 4 nov. 1898 (N. J. A. s. 463).
