Sida:Lagberedningens förslag till jordabalk III.djvu/291

Den här sidan har korrekturlästs
280
3 §.

I afseende å innehållet af denna paragraf hänvisar Beredningen till hvad som i andra afdelningen af Beredningens förslag utvecklats vid 3 och 4 §§ i förslaget till lag om hvad iakttagas skall i afseende å införande af lagen om inskrifning af rätt till fast egendom.


4 och 5 §§.

Såsom Beredningen ofvan framhållit, hafva vissa ämnen, hvilka uti jordabalken i 1734 års lag blifvit föremål för rättslig reglering, ansetts icke vara af beskaffenhet att vid upprättandet af en ny jordabalk böra upptagas i denna. Af sådan art äro de i 4 kap. 7 och 8 §§ samt 10 kap. 1 § jordabalken i 1734 års lag behandlade. I de delar, hvari dessa stadganden ännu äro gällande, har Beredningen i 4 § upptagit deras innehåll.

Äfven de i 14 kap. meddelade bestämmelser om ägotvist och laga syn äro af natur att icke kunna hänföras till området för de i nya jordabalken behandlade ämnen. Beredningen har därför återgifvit deras innehåll i 5 § af denna lag, dock med en viss modifikation.

Genom förordningen den 18 april 1849 erhöll 14 kap. 3 § jordabalken väsentligt förändradt innehåll; syn i jordatvist fick härigenom en helt annan karaktär än den förut ägde. Synen, sådan den dittills i kapitlet varit reglerad. betraktades - såsom Nya Lagberedningen i motiven till sitt år 1889 afgifna förslag till lag om bevisning inför rätta framhåller – mindre såsom ett sätt att åstadkomma bevis. hvilket i jordatvister kunde användas, än såsom ett för sådana tvister afpassadt rättegångssätt. Enligt 14 kap. 3 § i dess ursprungliga lydelse gällde för dylika mål en särskild instansordning. Hofrätt och Konungen dömde icke i sådana mål, utan hade part, som icke nöjdes åt lagmansrättens synedom, att söka. Konungen om riddaresyn. hvilken, om den beviljades, skulle hållas af en särskild Riddaresynerätt, åt hvilken målets afgörande i sista instans var öfverlämnadt. I ofvannämnda 1849 års förordning framträder emellertid härutinnan en förändrad uppfattning. Syn. hvarom hofrätten eller Konungen förordnar, är enligt samma. författning icke annat än en för upptagande af bevis vidtagen åtgärd. I dess fulla renhet genomfördes emellertid icke denna nya grundsats. Vissa rester af det äldre betraktelsesättet kvarstodo