Enligt hvad vid 2 kap. 6 § jordabalken utvecklats, är i vissa angifna sjöar
strandägarnes rätt begränsad så att den icke omfattar hela vattenområdet. Enligt nämnda
bestämmelse sträcker sig strandägarens rätt i hvarje fall minst 180 meter ut från det
ställe invid stranden, där stadigt djup af två meter vidtager. Men denna rätt kan
sträcka sig vidare; att afgöra, huruvida detta är fallet, och att för sådan händelse
bestämma det område den omfattar har ansetts kunna ske endast efter särskild
undersökning å stället. Ordningen för de förrättningar, hvilka sålunda blifva nödvändiga,
bestämmes i förevarande lagförslag. Lämpligen böra naturligtvis dessa förrättningar
företagas och, så vidt ske kan, afslutas, innan de i 2 kap. föreslagna bestämmelser
träda i kraft. I följd däraf har någon promulgationsbestämmelse till lagförslaget icke
ansetts erforderlig, utan kommer i sådant afseende att gälla lagen den 1 juni 1894.
Genom 1 § bestämmes de särskilda förrättningarnas omfång. Att en och samma förrättning icke bör omfatta mer än en af de ifrågavarande sjöarna torde vara uppenbart. Däremot har det i skyndsamhetens intresse befunnits lämpligt att bereda tillfälle att uppdela en sjö i flera områden, hvilka göras till föremål för särskilda förrättningar; i förslaget har därför inrymts befogenhet för Konungen att härmed förfara efter omständigheterna.
Då en förrättning af ifrågavarande beskaffenhet närmast är att jämföra med en rågångsutstakning, har Beredningen i 2 § föreslagit, att ärendets behandling i främsta rummet anförtros åt en landtmätare såsom förrättningsman och att han därvid skall biträdas af en person, som på grund af sin föregående verksamhet äger erfarenhet i handläggning af skiftesförrättningar. Som frågan om den enskilda äganderättens utsträckning i vattnet har sin största betydelse för fisket, har det ansetts
nödvändigt, att landtmätaren dessutom biträdes af en statens fiskeritjänsteman. För att
