Hvar, som med äganderätt åtkommer fast egendom, vare skyldig att söka inskrifning af sitt fång. Sådan inskrifning kallas lagfart. Hvad sålunda stadgats afser jämval den, hvilken fast egendom tillfaller såsom fideikommiss.
Lagfart skall, där ej här nedan annorlunda stadgas, sökas å landet sist å det lagtima ting, som infaller nast efter nittio dagar, och i stad inom nittio dagar sedan fånget skedde.
- 1 mom. Är fast egendom åtkommen genom arf, skall tiden för
lagfarts sökande räknas, dar boskifte ej erfordras för arfslottens bestämmande, från det bouppteckningen efter arflåtaren afslutades, men i annat fall från det boskifte förrättades.
- 2 mom. I fråga om giftorätt i makars bo skall tiden för lagfarts
sökande räknas från det giftorättsandelen vid boskifte utbröts.
- 3 mom. Åsämjas delägare i dödsbo att lefva samman i bo oskifto
så som i 11 kap. årfdabalken sägs, skall lagfart för boet sökas inom den i 2 § utsatta tid från det öfverenskommelsen slöts.
- 4 mom. Grundas äganderätt till fast egendom å testamente, skall
tiden för lagfarts sökande räknas från det testamentet blef ståndande; dock att, där för tillämpning af testamentet erfordras boskifte, tiden skall raknas från det sådant förrättades.
Är öfverlåtelse af fast egendom beroende af villkor, skall tid för lagfarts sökande räknas från det villkoret blifvit uppfylldt.
Varder före utgången af den för lagfarts sökande stadgade tid tvist anhängig om giltigheten af det fång, som skall lagfaras, skall tid för lagfarts sökande räknas från det dom i målet vunnit laga kraft.
