eller annan af Hofbetjenterne fordra någon handel, bud eller brefwäxlande med främmande, då bör densamme af sine Förmänn och Konungens Cancellie lof och tillstånd därtill söka, på hwad sätt det må efterlåtas; hwilken häremot gör, och således om sin tro och redlighet misstanka gifwer, warde skild wid Hofwet, och den under samma lag, som något däraf wet och strax ej uppenbarar. 1687 den 16 Dec. Kongl. HofArt. 2 Cap. 9 §, Just, W. p. 1154.
Anm. Att det äfwen i äldre tider blifwit såsom förräderi ansedt, om den fiendtelige Regenten, dess anhörige, Råd eller tjenare besöktes med bref, bud eller i egen person: om någon besökte biltog lagde Swenskar eller deras medhållare med bref eller bud, sådane emottog, utan att å wederbörlig ort anmäla, eller wetterligen framskaffade, se Kgl. Stadgan den 27 Febr. 1617, §§ 1, 2, 3, 4, Just. W. p. 167: likaledes om någon förde Victualier och proviant till fienden. 1677 den 14 Januarii, Kongl. Placat, ibid. p. 687. Under sidsta kriget med Ryssland, blef all skeppsfart, handel, postgång samt all annan correspondence, under hwad namn den wara måtte, ifrån och till alla uti Ryska Riket, samt därunder liggande Provincer belägne hamnar, städer och orter, wid lifsstraff förbuden. 1788 den 8 Aug. KF. Och sedan Engelska Regeringen, som lagt embargo på ett betydeligt antal Swenske i Engelske hamnar befintelige köpmannsskepp, tillbudit de Nationers handelsfartyg, med hwilkas Regeringar England war uti stridigheter inwecklat, eller ock uti wärkeligit krig, så kallade Licencer eller rättighet, att obehindrat till Brittiska hamnar föra åtskillige för samma land nödwändige waror; så blef ej allenast emottagandet af dylike Licencer på det strängaste förbudit, utan ock afslutandet af frakter till lifsförnödenheters transporterande för Engelsk räkning, wid hela lastens förlust, eller ock, i händelse den
