oloflig gerning eljest deltagit, sin medbrottslighet umgälla med 75 Riksd. Spec. 1781 den 30 Maij, KF. 5 §, MW. 12 T. p. 198.
Anm. Den här ofwanföre p. 107 införde 3 § i KF. den 18 Febr. 1768, som är sammanflickad ur 7 § af KF. den 1 Dec. 1727, MW. 1 T. p. 739 och 1, 2 §§ i KF. den 20 Junii 1753, ibid. 5 T. p. 3530, samt stadgar endast tjenstens förlust för Swensk undersåte, som wärfwar för främmande Herrskaps räkning och ur Riket practicerar något mannskap, och kroppspligt ända till lifsstraff, om han därtill någon lockar eller öfwertalar, torde wid tillämpningen blifwa mäkta swår för den Swenske domaren. Naturligtwis är wärfning och därmed förenad utpracticering ett mycket swårare brott, än blott lockande och öfwertalande, hwarförutan ock wärfning näppeligen låter wärkställas. Enligt Författningens bokstaf, är han ock pligtig att återskaffa det mannskap, som han lockar och öfwertalar; men ej det, som han wärfwar och utpracticerar. Den, som i Preusiske Staterne anställer wärfning för sådane Magters räkning, med hwilka Preusen är i förbund, anses, änskönt icke något wåld blifwit föröfwat, med 2 till 4 års fästningsarbete. Preus. L. 2 T. 20 Afd. 143 §. Förråder någon åt främmande Magter sådane personer, dem Konungen tagit i sitt skydd, hålles han så länge i fängelse till dess den förrådde blifwit befriad; men om den utlefwererade före befrielen förlorar lifwet, anses förrädaren med 10 årigt, till och med lifstids fästningsarbete. ib. 144, 145 §§: Att befordra Fabriquesarbetares utflyttning ur landet, eller att uppsåteligen tillskantsa andre Magter fördelar i dylik wäg på fäderneslandets bekostnad, straffas med 4 till 8 årigt fästnings eller tuckthusarbete. ibid. 148 §. Om i England någon lockar Fabriquesarbetare att öfwergifwa riket, anses han, likmätigt 13 Cap. i ett Kongl. Påbud under Konung Georg den 2:dres 5:te
