sattser, hos ungdomen i Upsala och det allmänna kunnat göra, borde desamma uti dess publique och enskilde föreläsningar, såsom ock wid andre tillfällen, genom publique specimina, söka att rätta och förklara. 1751 den 6 Martii, Kongl. Rådk. Prot. RiksdagsFullmägtigen M. K. blef, för ett till Borgareståndet ingifwit Memorial (se Borgareståndets Prot. år 1786, pag. 277–286) hwilket han låtit trycka, innan det till Ståndet blifwit inlämnat, och som innehöll anstöteligit yttrande emot Grundlagarne i så måtto, att han påstått, det blotta wärkställigheten af lagarne eller sjelfwa Regeringen wore Kongl. Maj:t ensamt uppdragen, och att Riksens Ständers underdåninga beswär icke hörde till lagskipningen, utan till lagstiftningen, samt att därföre icke Collegiers hörande eller utlåtande, utan MedStänders hörande wore nödigt, med åberopande af sidsta Momentet af 6 Cap. 5 § MB. dömd till 14 dagars fängelse wid watten och bröd, samt att icke widare, såsom fullmägtig, utföra Menigheters allmänna wärf och ärender. 1787 d. 2 Martii, Kongl. Conseille Prot.
Anm. Ibland ryckten, som alldramäst bidraga till allmänna lugnets störande, böra wisserligen de räknas, hwilka angå sjelfwa Regeringssättet, och den Regerandes rätt att utöfwa sitt kall; men att äfwen före wår allmänna lags publicerande, då något allmännt buller och owäsende därigenom ej blifwit åstadkommit, ett sådan tbrott icke blifwit ansedt för lifssak, ses af Kongl. Swea HofRätts, medelst KB. den 4 Januarii 1731, gillade dom öfwer Hollsteinske GeneralMajoren och Swenske undersåten Johan Stenflycht, hwilken förwunnen, att år 1721 och således sedan Konung Friedrich på Swenska Thronen blef upphöjd, i flere bref till sin moder, till en Postmästare wid namn Storch och till en del af Rikets Biskopar, hafwa utspridt det