Sida:Lagfarenhetsbibliotek V 1.djvu/14

Den här sidan har korrekturlästs
14
Missgjernings-Balken, 1 Cap. 2 §.

umgänge med annat folk, undantagande sin hustrus, barns och tjenstehjons. Om någon, som wiste att han war bannlyst, härbärgerade, eller åt och drack med honom, skulle han därföre stå uppenbar skrift, och i handel, wandel, köp och byte, skulle den bannlyste ej anses, som en Christen broder. Satt han längre i bann än ett år, och sig ej bättrade, skulle han landsförwisas, och om han dog i sin obotfärdighet, feck han icke af någon prest, eller i kyrkogård begrafwas. Hwad i Kyrkolagen stadgas om bannlysningar, är ännu oförändradt gällande, men till äfwentyrs har missbrukad myndighet gifwit anlending till KB. till Consistorium i Stockholm den 14 October 1724, Wilskman, p. 36, att den större bannlysningen icke finge wärkställas, innan sakens sannfärdiga beskaffenhet, förut blifwit Kgl. Maj:t kunngjord. Ett exempel företer sig i KB. till Westerås Consistorium den 18 Martii 1721, att Kongl. Maj:t i Nåder bifallit bannlysning i anseende till en Bonde, Eric Zachrisson i Bodarne och Stora Tuna Sochn, hwilken för stöld och annat öfwerdåd år 1717 afstraffad med 7 hwarf gatulopp, oaktat alla med honom försökte utwägar, samt till och med förböner i Församlingen, icke kunnat förmås till sammanlefnad med sin hustru; Äfwensom Brännewinsbrännaren Jonas Ahlbrand och dess Hustru Elisabeth Phoenix, som i många års tid lefwat uti osämja, trätor och bitter oenighet, utan att någon förmaning hos dem gjäldt, förklarades medelst K. B. till Stockholms Stads Consistorium den 29 Dec. 1721, böra, i anledning af K. Kyrkolagens 16 Cap. 11 § namngifwas, lysas en och annan gång till bättring, och på sidstone bindes i sina synder. Jämnför Kongl. Rådkamarens Protocoll den 22 och 29 Dec. 1721. Men då Borgo Consistorium år 1726 till Kongl. Maj:t i underdånighet hemstälde, om icke Bonden Erik Ersson Sippinen, i Jorois Sochn, i följe af 10 Cap.