tärepenningar tillåtit är, skall ej allenast mista sjelfwa penningarne, som han utföra welat, utan ock böta fyradubbelt dess wärde, angifwarens ensak, eller, i brist af botum, pligta med kroppen, och därefter förwisas i landsflygtighet. 1742 den 27 April, KF. MW. 3 T. p. 1871. Nyssberörde 1742 års Förbud skärpes således, att ej allenast allt det guld- eller silfwermynt, hwilket, utöfwer det quantum, som samma förbud dem resandom tillåtet att föra med sig, befinnes af någon, eho han wara må, utföras till Sweriges Tyska Provincer, eller eljest någon utrikes ort, skall wara förbrutit och confiscabelt, utan skall ock den, som understår sig sådant mynt ifrån Riket att afsända, dömas såsom en publique tjuf, ifrån äran. Skulle ock någon undersåte i de Tyske Provincer fördrista sig, att emottaga sådant utpracticerat guld- och silfwermynt; ware han äfwen samma straff underkastad. 1744 den 30 Julii, KF. 1 §, MW. 3 T. p. 2148. Den Skeppare eller Formann, som till sådant mynts utförande blifwer brukad, och ej kan från sig leda, att hafwa haft kunnskap därom, skall böta fyradubbelt emot det Capital, som han utpracticerat, och dessutom arbeta i all sin öfriga lifstid, på något Kronones Slott, eller Smedja. ibidem, 2 §. Lika böter och straff, som i 2 § förmäles, are ock den underkastad, som på något sätt, med råd eller dåd, befordrar en slik förbuden utskeppning, eller utförsel, af Guld- eller Silfwermynt. ibid. 3 §. Eho, som får kunnskap om någon öfwerträdelse af detta Förbud, antingen under det, att sådant förehafwes, eller ock sedan det blifwit wärkstält, och icke genast uppenbarar sådant, skall böta fyradubbla böter, oaktat han ingen del i gerningen hade. ibid. 4 §. Den, som icke kan ärlägga de böter, till hwilka han, efter denna Förordning, kan blifwa pligtfäld, skall, eho han ock hwara må, straffas, i brist af penningar, med 7
Sida:Lagfarenhetsbibliotek V 1.djvu/152
Den här sidan har korrekturlästs
152
MissgjerningsBalken, 7 Cap. 4 §.
gångor
