Maj:t, att det giftermål borde för giltigt anses, som skedt å sådan utrikes ort, där samma Religion wore rådande, och Christeliga Ceremonier nyttjades, som i Swerige. 1728 d. 16 Febr. KB. till Link. Consist. Gifter sig nåogn under dess fångenskap hos fienden, men ej haft tillfälle, att gifwa efterrättelse om sig, eller att få kunnskap om sin hemmawarande makas tillstånd, det räknas ej för något capitalt brott. 1722 den 5 October, KB. till Link. Consist. Jämnför Lagf. Bibl. 2 T. p. 28, 29, 30, 154, 155. Gifter sig någor utomlands, innan han med säkerhet underrättat sig, om dess hemmawarande hustrus tillstånd, och hon lefwer, då han återkommer, det är capitalt; men skulle finnas, att han haft anledning, att hålla henne för död, efter som han skrifwit till henne, och på sine skrifwelser intet fådt swar, så förskonas han för lifsstraff, och belägges med kroppsstraff och kyrkopligt. 1722 den 7 Dec. KB. till Götha HofRätt. Abrahamsson, p. 730. I twegiftesbrott bör den gifte alltid, efter utståndet laga kroppsstraff, uppenbar skrift och aflösning undergå. 1787 den 2 Martii, KB. Ugglas, 3 T. pag. 356. För Auscultanten H. R. som befordrat ett twegifte, och blifwit därföre dömd till 14 dagars fängelse wid wattn och bröd, blef straffet mindskat till 8 dagars sådant fängelse. 1738 den 19 April, KB. till S. H. R.
Anm. I Frankrike ansågs under Monarchiska regeringen twegifte icke med lifsstraff, utan dömdes mannen på wiss tid till arbete å Galererne, sedan han blifwit ställd å en skampåle, omgifwen med så många spinnrockar, som han hade hustrur. Qwinnan blef, jämte straff för horet, nemligen Tuckthusarbete, eller Klosterlefnad, samt förlust af sin giftorätt och hemgift, som tillföll den förste mannen, ställd för skampåle, med så många hattar på hufwudet, som hon tagit sig männer. Se Domat, des Loix Civiles, 2 T. p.
