krut fylld mina förstörelse orsakas. Code Pénal, 139, 140, 205, 206 §§.
2 §.
"Sätter någor upsåteliga eld i annars mans gård, och bränner ther up hus, ett eller flera; warde halshuggen, och skadan gäldes af gods hans. Brinner folk inne, eller warder dödadt; miste mordbrännaren ther til högra hand sin."
P. St. Kännetecknen till wådeld af försummelse eller wangömmo, XXIV: 1 BB. Sättes eld å strandad eller till lands drifwen farkost, XXI: 4 MB. Att wärdet af eldskada, får edeligen fästas, XVII: 35 RB.
S. F. Den som, utan befallning af Befälhafwaren på stället, kastar, skjuter eller tänder eld på fiendtelig stad, by, kyrka, läger, fäste, skepp, hospital, förrådshus, schola eller qwarn; miste lifwet. 1798 den 31 Martii, Kgl. Kr.Art. 7 Cap. 4 §. För Drängen A. E. som, i afsigt att stjäla, wärkstält mordbrand i Fahlu Stad, och under eldswådan stulit, samt förut sökt utöfwa tidelag, och budit till att afhända sin moder lifwet, igenom förgift lagd i mjölk, men hwaraf hon blott sjuknat och haft uppkastning, skärptes straffet på det sättet, att han skulle ställas, på Fahlu torg 2:ne dagar å rad, en tima i halsjern wid en påle, med en tafla öfwer hufwudet, å hwilken hans brott wore beskrifwit, och med 30 par spö den sednare dagen af Bödelsknekten hudstrykas, samt sedan han haft rådrum till beredelse, utföras, till afrättsplatsen att halshuggas och steglas. 1761 den 22 Oct. KB. till S. H. R.
Anm. Ehuru hwarken i 11 Cap. MB. eller i Sjölagen något straff utsättes, då med wilja eld tändes på skepp eller båt, utan uppsåt att röfwa, eller att skeppet strandat, hwarom särskilt handlas i 21 Cap. 4 § MB; så tyckes
