likwäl 11 Cap. 2 § MB, i afseende på bestraffningen, destomera böra wara det lämpeligaste lagrum, som 20 Cap. 1, 2 §§ MB. och 27 Cap. SkipmannaBalken Sjölagen, tillägga lika säkerhet i farkost, som uti hus eller gård. – Att de, som i sednare tider för mordbrand ifrån lifsstraff wunnit förskoning, blifwit dömde till högsta kroppspligt af spö eller ris, jämte fästnings eller tuckthusarbete på lifstid, samt en söndags uppenbar kyrkopligt, ses af Kongl. Rådk. Protocoller den 20 Sept. 1785 och 13 Januarii, 1786, samt understundom, att före spö eller risslitandet, ställas för påle att skämmas, med ljus eller eldbrand i handen, hwarom se Kgl. Brefwen till Swea HofRätt den 10 Junii 1766 och 24 Nov. 1775. I Preusiska Staterne är mordbrand, i afsigt att stjäla eller röfwa, med dödsstraff belagd, men mindskning i straffet utsatt om mordbranden blifwit anstäld på ljusa dagen, framför om det skedt nattetid, och om elden orsakat mindre än 500 Riksdalers skada. Preus. L. 2 T. 20 Afd. 1510–1519 §§. I Frankrike är mordbrand belagt med dödsstraff eller guillotinering, och är mordbrännaren, under förandet till afrättsplatsen, klädd i röd skjorta. Code Pénal, 4, 139, 205 §§.
3 §.
"Tänder någor af arghet eld å uthus, skog, sädesstack, hö eller halmstack, som långt ifrån gården äro; straffes med fyratijo par spö, tretijo par ris, eller en månads fängelse wid watn och bröd, fylle ock skadan."
P. St. Timar wådeld ute å marken. XV: 3 BB.
