presterskap till döden beredde, med tillbundne ögon afföras på en kärra, att å wanlig rätteplats i orten, där brottet skedt, undergå dödsstraffet således, att på dem hwardera högra handen först afhöggs och sedan hufwudet, hwarefter handen och hufwudet naglades på hwar sin påle, samt kroppen lades på hjul; äfwensom wederbörande presterskap, som komme att wara desse missdådare följaktige, när de utfördes till dödsstraffets undergående, borde å afrättsplatsen föreställa meningheten brottets grofwa beskaffenhet, och i bewekligaste måtto förmana dem, att genom Guds Nåd taga sig för laster och syndiga utbrott till wara. 1786 den 23 och 30 Januarii, Kongl. Rådk. Prot. samt Bref till Wasa HofRätt. KronoLänsmannen O. B, som för begångit mord å drängen S. A, af Kongl. Götha HofRätt, under åberopande af 12 Cap. 1 § Mb. blifwit dömd att halshuggas och steglas, förklarades endast såsom dråpare, efter 24 Cap. 1 § MB böra halshuggas och dess kropp afsides i kyrkogård läggas, emedan dråpet hwarken skedt försåteligen eller i löndom, utan i allmänn gästgifwarestuga, S. A. warit waken, änskönt å soffa liggande, och emot B. fält otidiga utlåtelser, då denne med en laddad bössa S. A. i hufwudet till döds skutit. 1795 den 13 Julii, Högst. Domst. Prot. och Bref till Götha HofRätt.
Anm. Hwar och en finner lätteligen, att all wåldsamsamhet begången efter döden å den mördade, ehuru barbarisk och ryslig den ock kan wara, hwilket ofta sker till döljande af brottet och den mördade personen, samt, att såmedelst undwika missgerningens upptäckt och bestraffning, ej lagligen medförer något ökat answar. Medelst Kgl. Förordning den 7 Dec. 1749, som igenom Kongl. Rescriptet den 22 Dec. 1758 (Fogtman l. c. 5 Delen 2 Afd. p. 256) blifwit förnyad, är det till straff för grofwe mördare i Danemark stadgat, att de, före afrättandet, 5 gångor skola knipas med
