HofRätts utslag den 11 Dec. 1792, dömdes Rusthållaren M. M. som wåldsammeligen ur sin moders händer borrtryckt en stenskål, och tillförene för wanwördeligit uppförande emot henne warit lagförd, oaktadt modrens för honom nu fällde förbön, under åberopande af 14 Cap. 3 § MB, till 24 dagars fängelse wid wattn och bröd; att göra sin moder offentelig afbön, och att undergå en söndags uppenbar kyrkopligt. 1793 den 27 Maij, Högste Domstolens Prot. H. v. V, som sin moder Enkan B. M. S, utan tillfogad åkomma, i axlarne fattat, därföre att, efter hans tycke, hon sine morgonböner wårdslöst fullgjordt, dömdes, med fastställande af Götha HofRätts utslag den 14 Sept. 1790, såsom den där sig oanständigt och wanwördeligen emot henne uppfört, till 20 dagars fängelse wid wattn och bröd, samt att inför HofRätten göra modren offentelig afbön; hwarjämte och som ransakningen utmärkte, att H. v. V, mindre av naturlig sinnesförwirring, hwartill dock hans i den underdåniga förklaringen omnämnde uppenbarelser gåfwo någon anledning, än i och för en lättjefull lefnad och begifwenhet på starka drycker, kommit därunder, att utöfwa lastbara gerningar, som allt mer kunde forrtsättas till Samhällets oroande samt dess moders ofredande, däräst han utan twång och bättrings försök, lämnades i sitt sjelfswålld, borde v. V. tills widare hållas i förwar på Christianstads Fästning, för att där, till sin förbättring, nyttjas till något med hans kroppps och sinnes tillstånd passande arbete, samt Commendanten å samma fästning till HofRätten hwarje halft år inberätta, huru v. V. sig uppförde. 1790 den 11 Oct. Högste Domst. Prot.
