KyrkoL. 18 Cap. 10 §, Just. W. p. 1036. Extra Hofpredikanten och Kapellanen A. P, dömdes af Kongl. Åbo HofRätt den 26 Oct. 1787 till 20 daler S:mts eller 6 R:dr 32 ss:s böter, för det han begrafwit ett foster, som blifwit anmält warit dödfödt, men efter allmännt ryckte genom handawärkan omkommit, hwilket Kongl. Maj:t i Nåder gillade. 1788 den 18 Nov. Kongl. Rådk. Prot.
Anm. Då någon angifwes för barnamord bör alltid undersökning anställas; 1:o, om förlossningens beskaffenhet; 2:o, om fostret warit lefwande i moderlifwet; 3:o, om det warit lefwande eller dödt under och efter förlossningen; 4:o, om förblödning skedt genom nafwelsträngen. Martins LäkareGrunder, p. 314, 337, 338; Kernanders Medicin. Lagf. 5 Cap. 61 §. Angående känneteckn till dödfödde foster, Martin, pag. 338, 340; Kernander, l. c. 5 Cap. 62, 63, 64 §§, Teichmejer l. c. 24 Cap. Jämnför Kongl. Collegii Medici underrättelse, huru späda barn skola wårdas och skötas, dat. den 31 Dec. 1755, MW. 6 T. p. 3858. Wid 1786 års Riksdag, gjordes af Kgl. Maj:t den Nådiga proposition, om icke, så wida barnamord, ej lika med andra brott, härledde sig af ett argt och öfwerdrifwit sinne, utan grunden måste sökas uti ånger öfwer ett förhastat kärlekswärk, uti qwinnokönets medfödda blygsamhet, och fruktan för wanära, uti en ofta otidig farhåga för sig och sitt fosters framtida underhåll, och uti själens mindre wärkande förmögenhet under och efter sjelfwa födslen, dödsstraff för barnamord dädanefter alldeles måtte afskaffas, och den qwinna, soom uppsåteligen wållat sitt fosters död, efter utstånden högsta kroppspligt, dömas till lifstidsarbete, och hwarje år å den dag, hon sitt brott begått, wid en skampåle i 2 timar till allmänn nesa utställas, och med ett par ris afstraffas, hwarigenom större skräck hos åskådarne
