Barnmorska skall understå sig, att bruka instrumenter och jernwärktyg, utan kan förlossningen utan dem ej förrättas, skall hon sådane personer hämta låta, som däruti öfwade äro. ibid. 14 §. Hon skall icke heller, på eget godtycko, då någon Läkare möjeligen är att tillgå, gifwa inwärtes läkemedel, wid 10 daler S:mts böter till FattigCassan; men i händelse hon det gjordt och skada däraf följer, förfares därmed efter 9 §. ibid. 15 §.
Anm. Ehuru 16 Cap. 3 § MB. ej undergådt någon ändring, tyckes dock det där utsatte lifsstraff icke billigen kunna äga rum, om fördrifwandet skedt, innan fostret kommit till lif, i hwilket fall Preusiska Lagen äfwen gör den skilnad, i 2 T. 20 Afd. 986, 976 §§, att den brottslige blott anses med 2 till 6 års; men om förgörandet skedt, sedan fostret bekommit lif, med 8 till 10 års Tuckthusarbete. Om i Preusiske Staterne någon igenom medicamenter söker att göra qwinna ofruktsam, så anses han, enligt 991 §, ibid. med 2 till 4 års Fästnings eller Tuckthusstraff. – De i Kongl. Brefwet den 3 April 1780, samt Kongl. Swea HofRätts, i följd däraf den 24 April 1781, MW. 12 T. p. 181, utfärdade Universale, nyttjade orden, att 9 § i 1777 års Kongliga Reglemente för Barnmorskor, angående pligt och answar, då någon annan än edswuren Barnmorska, wid barnförlossningar tillkallas och sig nyttja låter, skulle anses såsom ur samma Reglemente alldeles utesluten, kunna då de jämnföras, med ingressen, där BondeStåndets begäran wid 1778 års Riksdag upptages och de olägenheter omnämnas, som Allmogen orsakas, samt orden i sjelfwa decisum Allmogen wid slike tillfällen, orsaka en willrådighet, huruwida 9 § af 1777 års Kongl. Reglemente för Barnmorskor, både i anseende till städer och
