fallen spöslitlng wid bestraffningstidens början och slut. Preus. L. 2 T. 20 Afd. 1187–1192 §§. Hwarje wåldsamt anfall å öppen gata eller wäg, anses för rån, däräst icke den förolämpande lagligen gitter bewisa motsatsen ibidem, 1206 §. Allt öfwerwåld å allmänna gator eller wägar, i medborgares hus, resandes wagnar, skepp, coffertar eller resedon, å allmänne eller enskilte postbärare, som sker i Frankrike, i afsigt att mörda eller röfwa, är, enligt ett Franska Regeringens Beslut den 29 Nivose i Republiquens 6:te år, med dödsstraff belagdt. Code François Republ. 2 T. p. 282, Code Pénal, 727 728 Art. Med ordet robbery, som swarar emot Swenska ordet rån, förstås i England icke allenast det wärkeliga wåld, som å öppen gata eller landswäg å någons person föröfwas, för att afhända honom dess egendom, utan ock om rånandet sker i dess blotta åsyn, t. ex. om någon, efter föregångne hotelser, wåldsammeligen borrtförer boskap i ägarens eller Wallhjonets åsyn: Om en tiggare, med pistol eller blottad sabel, begär allmosor: om någon i en handelsbod, igenom hotelser, twingar köpmannen, att sälja waror till wisst pris. Blackstone, l. c. 17 C.
10 §.
"Går man i annars trägård, som stängd är, och tager frucht med wåld, och wilja ägaren eller hjon hans thet wärja; kommer tå slag them emellan, och sker å ägaren, eller hans hjon, sår, blånad eller blodwite; ther är Edsöre brutit. Få the annan skada; ligge i tweböte, och för hemfridsbrottet bötes fyratijo daler, som förr är sagd. Sker dråp; miste högra hand och lif sitt."
