Sida:Lagfarenhetsbibliotek V 1.djvu/37

37

Missgjernings-Balken, 2 Cap. 1 §.

betänkande med sig, att aflifwa dem, som wäl woro öfwertygade, men icke wille bekänna, mycket mindre sin synd ångra, kunde likwäl Kongl. Majt icke befria dem ifrån lifsstraff, efter om de dödde således obotfärdige, en själ allenast pericliterade, men skulle de låtas wid lifwet, torde den ene draga många flera med sig, och på det sättet göra den sednare willan wärre än den förra: Ingen skulle exciperas, som allaredan wore så widt kommen, att han förde andre, (förmodeligen till Blåkulla) utan han wille därmed afstå, hwilket dock af presterne med böner och salighetsmedels tidiga brukande borde underhjelpas, då det ju wore bättre så wäl för dem sjelfwa, som andra, att han ifrån denna plågan genom döden befriades, medan han war stadd i det goda uppsåt att bättra sig: Den som sjelfwilligt bekände, skulle befrias ifrån bålet, och få begrafwas norr om kyrkan. (mycket uppmuntrande). Af myckenheten till sådana syndare, borde icke tagas någon regel till förskoning." Wid 1675 års Riksdag utgjorde truldomswäsendet flere städers enskilde beswärspuncter; Och gaf Kongl. Maj:t, medelst 1 §. afd ess Resolution på Hernösands Stads Beswär, dat. den 27 Sept. 1675, till Nådigt swar, att Kongl. Maj:t wille draga all nödig omsorg, så att till truldomswäsendets hämmande forderligast någon wiss Författning skulle blifwa gjord, å hwilket Kongliga löfte följde en så Barbarisk wärkställighet, att, utom 3 bål, hwilka år 1676 woro upsatte strax utom Hernösands stad, hwaräst månge blefwo aflifwade, endast inom Thorsåkers och de twänne nästintill belägne Sochnar, ifrån den 28 Martii till den 1 Junii 1676, ett antal af 71, för truldom och Blåkullafärd angifna gamla hustrur och pigor, på Bålberget i Thorsåkers Sochn, som troligen däraf fått sitt namn, blefwo halshuggne och å bål brände. Se

E 3