han missfirmat den ibland Gudarnes antal uptagne Kejsaren Augustus, utan i bref till Romerska Rådet, fällde den utlåtelse: Deorum injurias Diis Curæ, se Taciti Ann. L, 1 Cap. 73. Medelst 61 Art. i Stor Herrtigens af Toscana Peter Leopolds år 1786 utgifne BrottmålsLag förklarades blasphêmer, som ärfarenheten wisat och dageligen wisade icke härleda sig ifrån andra orsaker än okunnighet, sinnesförwirring, häftig wrede, dryckenskap, och med ett ord i helt annat upsåt, än att smäda Gud eller Religionen, endast med fängelse eller annat Policestraff böra beläggas, så framt de icke med stadgat mod förnyades och innefattade Kätteri, då den brottslige kunnde dömas till allmänt arbete, efter brottets beskaffenhet. Igenom 5 § i Kongl. Danska Tryckfrihets Förordningen af den 27 Sept. 1799 förklaras den, hwilken utgifwer någon skrift, syftande därpå att kullkasta Läran om Guds warelse och menskliga själens odödelighet, så ock de, som i tryckta skrifter, lasta och försmäda den Christna Religionen, som i följd af Rikenas Constitution och Landets Lag, hufwudsakeligen bör beskyddas och handhafwas, skola straffas med landsflygt ifrån 3 till 10 år, och den, som försmädar de Allmännheters Trosbekännelse eller Religion, hwilka i Danemark äga Religionsfrihet, böra anses med 4 till 14 dagars fängelse på wattn och bröd. Om i Preusiske Staterne någon offenteligen på et groft sätt smädar Gud, och därigenom gifwer anledning till förargelse, så sättes han i fängelse på 2 till 6 månaders tid, hwarunder han om sina plikter och storleken af sitt brott underrättas: Begår han åter lika brott, fördubblas fängelsetiden. Efter fulländadt straff, skall honom, af den ReligionsSectens Lärare, till hwilken han hörer, dess brottslighet i Församlingens Föreståndares närwaro, å nyo förehållas, och han i anseende till den orsakade
