kyrkopligtens undergående, de Delinquenter böra förwisas, hwilke blifwit dömde för stöld. 1715 den 18 Martii, KB. till S. H. R. se Lagf. Bibl. 3 T. p. 373, 374. Officerare wid Regementerne och Corpserne i Stockholm, må icke wara tillåtit, att i krigstjenst antaga sådane karlar, som för stöld dömde blifwit; men hwad dem angår, som snatteri begått, måge de wid Regementerne i tjenst få antagas, häldst deras wanart genom god disciplin och noga uppseende, till stor del synes kunna förbättras och utrotas. 1766 den 3 Junii, K. B. 3 mom. Ugglas, 1 T. p. 216. Weterlig tjuf ware owärdig, att till krigstjenst tagas. 1802 den 7 April, Kgl. Stadga om Wärfn. 8 §, och den som lidit straff för sådan tjufnad, hwarå fästningsarbete följa bör, blifwe utur Rullan utstryken, och ifrån Regementet borrtkörd. 1798 den 31 Martii, Kongl. KrigsArt. 14 Cap. 71 §.
Anm. Det är besynnerligit nog, att ehuru 35:te DomareReglan tydeligen gör skilnad emellan stöld, som sker af wanartighet och rätt fattigdom, hwarken straffet i Sweriges lag därefter blifwit lämpat, eller wid lagskipningen mindsta undersökning eller ens fråga uppstår, om brottslingen warit i hungersnöd stadd eller ej. En sådan inconsequence bör icke förmodas hos Swenska Regeringen, att DomareReglorne blifwit i alla exemplar af Rikets Lagböcker tryckte tillsammans med sjelfwa lagen, utan att å dem något afseende skolat hafwas. I 166:te Art. af Kejser Carl den 5:s Peinl. Halsg. Ordn. befrias den tjuf ifrån straff, som under wärkelig hungersnöd, frånhänder någon annan så mycket matwaror, som till hans egen, hustru och barns uppehälle, för den dagen ärfordras; Och i 2 T 20 Afd. 1115 §. af Preusiske Lagen stadgas, att om någon tillgriper annars egendom för att rädda sig eller andra ur trängande kropps eller lifsfara, bör sådant af domaren å högre ort anmälas, till benådnings
