brottslige skrift och aflösning undergå borde; Alltså och enär ej heller 43 Cap. 4 §. MB, som handlade om straff för den, som mjölkade annars kreatur, eller KF. den 30 Apr. 1777, angående answar för åwärkan å lefwande gärdesgårdar och prydande träd, till stöld af frukt kunde eller borde lämpas; Så fann Kongl. Maj:t, att det wid allmänna Lagens tydeliga stadgande i ofwanberörde mål, såsom tillräckeligit, måtte förblifwa. 1788 den 16 Januarii, Kgl. Rådk. Prot. och Kongl. Conseille Prot. den 25 Januarii 1788, samt Bref till G. H. R.
Anm. Hwarken i 40 Cap. 5 §. MB, eller någorstädes utsättes straff, om fruktbärande trän eller telningar ur trägårdar, olofligen borrttagas. Hwad i 20 Cap. 11 § MB. stadgas, angående deras fördärfwande är hel annan sak. Anser man de i 40 Cap. 5 §. MB. nämnde ärter, bönor, ållon och nötter såsom frukter, hwilka funnos i den uti samma lagparagraphe nämnde trägård, humlegård, rofwegård eller kolgård, så skulle man komma i nog trångmål, i hwilkendera af desse gårdar ållon och nötter, som wanligen wäxa i skog och mark, skulle hafwa wäxt; men tager man hwart ord för sig af de 4 gårdarne, såsom en generel terme, hwarå intet specielt följer, samt ärter, bönor, ållon och nötter hwardera för sig, såsom specielle termer, de där ej inbegripas under någondera af de 4 gårdarne, så får man genast rätt på meningen. Under trägård, humlegård &c. &c. förstås den frukt, som wäxer inom sådana inhägnade ställen: ärter bönor &c. &c. utmärka sjelfwa frukterne, de måga wäxa hwar som häldst, utom i de 4 i lagparagraphen nämnde gårdarne. Ärter och bönor, som här menas, wäxa ock merendels på åkrarne. Att, såsom lagparagraphen synes utmärka, full mannsbörda och lass af samma slag, skulle anses lika, är uppenbarligen orimmeligit, utan måtte så böra förstås, att
