Sida:Lagfarenhetsbibliotek V 1.djvu/64

Den här sidan har korrekturlästs
64
Missgjernings-Balken, 3 Cap. 4 §.

kyrkopligten befriades. 1798 den 13 Nov. Kongl. Resol. Norell, p. 338; men hwad Stockholms stad angår är särskilt faststält, att den, som under påstående prestewalsförrättning, gör oljud och förargelse, skall pligta, som för oljud i kyrka under Gudstjensten i 3 Cap. 4 § MB. och K. F. den 22 Dec. 1686, jämnförde med KB. den 20 Januarii 1738, stadgadt finnes. 1765 den 18 Sept. KF. 12 §, MW. 8 T. p, 7041. Gudstjenst, som hålles wid Tingen i gårdarne, anses lika med den uti kyrkor, och i straffet för dem, som wid Tingspredikningar på förstnämnde ställen, infinna sig druckne, bör wara en likhet, efter de angående Sabbatsbrott och oljud wid kyrkorne utgångne allmänna Förordningar. 1700 den 19 Sept. KB. Just. W. p. 1579. Den, som wid Gudstjenst och Bön för Krigsmänn, inställer sig drucken eller gör oljud och förargelse; böte för hwardera brottet 8 Riksd. 16 ss. samt stånde kyrkopligt, hwilka böter, wid bristande tillgång förwandlas i fängelse wid watn och bröd; men den, som under Gudstjenst och bön är drucken och annat brott ej tillika begår; straffes endast extrajudicialiter. 1798 den 31 Martii, Kongl. KrigsArt., 1 Cap. 6 §. Åstadkommer Swensk undersåte af Lutherska Läran förargelse wid främmande Religionsförwanters Gudstjenst, böte den skykldige 25 daler S:mt. 1781 den 24 Januarii, KF. MW. 12 T. p. 143. Presterne skola ingalunda, af hat och otidig ifwer, anföra sina egna eller andras trätor, fast mindre af owilja namngifwa någon på predikstolen, så framt icke den till bättring eller bann lysas måste. 1686 den 3 Sept. Kongl. Kyrkolag, 2 Cap. 2 §, Just. W. p. 1002. Brukspredikanten wid Söderforss bruk J. Rosling, hwilken å predikstolen i så måtto specialiserat sine åhörare, att han förmanat Hammarsmedsdöttrarne, att i kyrkan sätta sig neder om hustrurne, förklarades böra af Consistorio

alfwarligen