krigsmagt, fästningar, förrådshus, skjepp och annat slikt; tå bör han, och alle the med honom i samma gjerning och upsåt woro, mista högra hand, halshuggas och steglas; och gånge theras gods i löst och fast under Kronan. Gitta the ej skada gjöra; miste äntå lif, ära och gods."
P. St. Om arf tillfaller den, som förwärkat sitt gods under Kronan, VII: 1 ÄB; Att mål, som angå förräderi, ransakas och dömas af HofRätt, VIII: 2 RB; Huru förrädare begrafwes, som dör i fängelse, II: 1 Str. B. Delagtighet i missgerningar, LXI Cap. MB.
S. F. Råder någon sin Konung och sjelf är följagtig att föra utländsk här å sitt fädernesland, det till att härja och fördärfwa, och icke såsom en rättkommen Konung till Riket hade ägnat och bordt, sine undersåtare efter lag och rätt att fria och beskärma, den dömes också, såsom Rikets förrädare. 1600 d. 19 Martii, Linköpings Riksd. Besl. 5 §, v. Stjernm. RB. 1 T. p. 506. J:fr Riks. St. Dom den 17 Martii 1600 öfwer Gustaf och Sten Baner, Eric Sparre och Thure Bjelke. Will Adelsmann bo utrikes under något Herrskap, som står i frid och wänskap med detta Riket wid dess afflyttande, så will Kongl. Maj:t wäl, när därom ansökning göres, och så wida det ej länder Riket till otjenst, sådant med Råds Råde tillåta, samt befria dess efterkommande, som utrikes födas, eller honom i deras omyndige år härifrån fölgt, ifrån deras Edspligt. Men med dem, som till sine mogne år komne äro, och utur Riket flytta, samt understå sig med råd och dåd biträda Riksens fiender emot Sweriges Rike, förhålles efter lagen. 1723 den 16 Oct. Adel. Priv. 32 §, MW. 1 t. p. 481. Förwärkar någon af Ridderskapet sitt Jordagods under Kronan, i sådane mål, som lag säger, inmänges ej däruti dess hustrus, barns eller folks rätt, och del af jord och lösören, utan rätta ägaren
