men icke Christne; ty the regeras icke af Guds och Christi Anda; vtan af thenna werldenes GUD och hans Anda. The tencka fuller blifwa salige; men dock blifwa icke; ty the förachta och gå förbi förstugan eller förhuset til Guds himla-hus, nemligen församlingen. In vti Guds glädjegårdar i himmelen är ingen annar ingång, än genom hans lustiga boningar och nådesgårdar på jorden. GUD giöre med allom, som med alfwar wilja blifwa salige, then nåden, at hans H. Ande motte werka och städse vnderhålla i theras hiertan en Christelig högachtning för, en vprichtig längtan efter och en hiertelig glädje af och öfwer offentelig Gudstienst, enär hon i Kyrkion, som hos oss är Guds hus, hållen blifwer, på thet the icke måga, i dödsstunden, sig til fördömelse, fela om ingången i theras HErras JESU Christi ewiga glädjerike!
At hos thenna Christeliga och hederwerda Landryds Församlings Lärare och Åhörare, är funnen, och än finnes en rettsinnig wördning för, en innerlig längtan efter och en stor hiertans glädje öfwer och af offentelig Gudstienst i sin offgamla Soknekyrkio; hafwa, til Guds äro, sin egen förmon, nöge, heder och glädje, samt til andra församlingars vpmuntran och efterdöme, ganska berömligen å daga lagt the Förre: nemligens församlingens Lärare, med priswerdigt rådande, tilstyrkande, snille, omsorg, drift, vpsicht och styrsel; och the Sednare nemligen Åhörarena eller Församlingenes inbyggare, mangrant med nästan otrolig hog, lust, friwilliga sammanskott, dagswerken och arbete, vnder Christelig samhellighet, nit och flit, wid sin gamla, alt förtrånga och å alla sidor förfallande Soknekyrkios nederbrytande, och å nyo på ny grund, tillika med Sacristian, vpmurande til then anseenliga widd och högd, som hon nu med sina höga stora Fenster och resliga Spåntak och annat, för allas ögon wisar sig, och alt thetta inom tre månader: twiflandes ingen, vtan alle önskande, at hwad, som än fela monde i thenna nya Kyrkions inredning, prydnad och fullbordan, går fort och wäl för sig med lika lust och flit, efter giörligheten, så snart och wida GUD teckes thertil skynda ämne, tilfelle och medel. För hwad redan giordt är och framdeles här wid blifwer giordt, bör fuller först och sidst GUD hafwa tack, pris och äro. Thernäst prisar ock werket mästaren, efter bekant ordspråk af Syrakssons ord[1]. Alle, som få se eller höra berättelse om thenna skyndsamma och lyckeliga Kyrkiobygnaden, hafwa i mongahanda afseende grund och skiäl til at therom säga: Thetta werket prisar sin mästare, icke allenast mur- och byggemästaren; vtan ock
- ↑ Syr. 9: 24.
