öfver den människoskara, som lyssnade till den andliga talarinnan, som hade de lyssnat till Gud själf. Jag kan icke göra något bättre än anföra ett kort utdrag ur hennes sista predikan i denna präktiga londonkyrka. Hvilken skada att vi icke hafva rum för mera!
Då fru Booth slöt sin sista underbara predikan, som afslutade hennes 25-åriga trogna tjänst i London, sade hon:
»Lyssna till hvad Jesus Kristus befalde sina lärjungar
att göra. Han befalde dem icke att förskansa sig i präktiga
bygnader och dit inbjuda människorna, för att sedan, om
de icke ville komma, lämna dem åt sitt öde, åt fördömelsen.
Nej, nej! Han sade: ’Gån ut’, hvilket betyder: ’Gån efter
dem’.
Hvart, Herre?
’I hela världen.’
Hvarför?
’För att predika evangelium för hela skapelsen.’
Hvar, Herre?
’Där de äro – följen efter dem.’
Om någonsin detta verk skall blifva utfördt, skall det ske genom att tilltvinga Guds sanning uppmärksamhet af människorna och komma dem att höra, tänka och känna, och det måste göras af man och kvinnor, som själfva ha erfarit och alltjämt lefva hvad de predika. Det måste göras af människor, som äro förnyade, frälsta, omvända; män och kvinnor, som ha utbytt denna världens usla glitter mot den större och mera varaktiga lön, som vinkar i evigheten; män och kvinnor, som i sitt sätt att tala, handla, kläda sig, göra affärer – i allt visa, att de afstått från världen och dess lustar och att de äro uppgifna för Gud för att underlägga honom världen; män och kvinnor i hvilka, till följd ut detta öfverlämnande, Kristi ande bor och som därför äro rustade för
