arbetet; människor som aldrig fly för någon fiende och aldrig rygga tillbaka, då svårigheter eller förföljelser komma. Det är detta slags människor som behöfves. Om det finnes någon sådan här, och om du icke kan finna något ställe, där du kan få lof att göra sådana glödheta, fanatiska saker, som du känner dig kallad till, kom då till Frälsningsarmén! Vi skola taga emot dig med glädje. Vi behöfva män och kvinnor, som äro rustade för striden, sådana som icke blott hafva erfarit en hjärteförändring utan som äro öfvade att handtera Andens vapen, öfvade i att förvalta Guds sanning.
Man skulle tro, då man hör somliga människors framställning af Guds sanning, att den endast vore honung. Man skulle knappast kunna tro, att det fins någon udd i denna sanning, någonting, som ’går igenom, tills dess det åtskiljer’. En stor del af den sanning, som predikas nu för tiden, skulle icke sveda en flugas vingar än mindre ’åtskilja själ och ande’.
Man måste predika Guds rättvisa och den hämd, som han tager på synden, likaväl som hans kärlek till syndaren. Man måste predika helvete likaväl som himmel. Man måste låta evangelium vinna genklang i syndarens samvete; annars kan man gärna kasta det i sjön och spara sig både tid och pengar.
Ett uteslutande kärlekens evangelium tillfredsställer aldrig samvetet.
Dagens stora behof är sanning – öfverbevisande sanning – sanning, som öfverbevisar syndaren och sliter bort bindeln från hans ögon. Herren kände bättre än vi den ordning enligt hvilken hans sanning borde predikas. Han befalde därför Paulus att gå och ’öppna syndares ögon’ för deras fara och omvända dem ’från satans makt till Gud’. Detta skulle ske, innan de blefvo frälsta. ’O’, säger någon, ’tala icke till dem om helvetet, döden och domen, utan visa dem Kristi kärlek’. Men det går alltid illa, då vi icke följa Guds ordning. Ryck bort bindlarna! Öppna deras ögon!
Säg syndaren sanningen. Säg honom sanningen om honom själf. Stick in Guds sannings glödande järn
