samvetet och låt honom känna, att han är en missdådare. Bry dig icke om huru han tjuter, om han än skulle jämra sig lika högljudt som psalmisten, då helvetets fasor kringhvärfde honom. Förrän man kommit honom att känna, att han är en syndare, skall han aldrig blifva ett helgon. Gif honom sedan evangelium. Säg till honom: ’Har du fått nog af djäfvulen? Vill du sluta upp med att dricka? Vill du afstå från den eller den afguden och den eller den oheliga böjelsen?’ Herodes skulle ha blifvit frälst, om det kunnat gå för sig, utan att han behöft lämna sin afgud.
Säg en människa först sanningen om henne själf, sedan sanningen om Gud och sist sanningen om hennes plikter mot andra. Det vill säga, om du tror, att de ting jag talat om äro sanna. Om du icke det tror, så skulle jag i ditt ställe icke gå i kyrkan och icke läsa bibeln. Jag skulle kasta hela saken öfver bord och lefva i lugn och ro, det vill säga, för så vidt en människa kan föra en blott nominel tillvaro. Jag skulle gifva allt på båten. Adjö med det! Men om det är sant, handla därefter. O, må Gud hjälpa oss!
Och de af oss, som så till vida handlat därefter, att vi utgifvit största delen af vårt lif i Guds tjänst, hvad skola vi ångra, då vi stå ansikte mot ansikte med evigheten och se tillbaka på det förflutna? Att vi ha gjort så mycket? O, nej! Att vi ha gjort så litet, att vi icke ännu mera ha utgifvit oss, att vi icke låtit Gud och evigheten vara det allt uppslukande intresset i vårt lif, att vi ha slösat bort energi, tid och styrka på mindre viktiga ting.
Vän, tag dessa ord med dig hem till din kammare och fråga Guds Ande om de äro sanna. Lägg dem på ditt hjärta och gå och bär frukt! Må Gud välsigna och hjälpa dig, och må vi mötas på högra sidan om tronen, för Jesu skull. Amen!»
Hon hade talat för sista gången på platformen. Men hon hade talat för energiskt, ty, inne i sitt
