att vi gifva våra lif. Gud har stiftat den lagen, att sympati kan födas endast genom lidande. Sympati är förmågan att lida för och med andra, och Catherine Booth besatt i hög grad denna förmåga. Det var hennes stora sympati för kvinnans sak i allmänhet, som kom henne att glömma sig själf i det hon höjde sig öfver hvarje hinder som restes i hennes väg, vare sig af enskilda personer, nationella fördomar eller kyrkliga traditioner.
Likt många ting inom Frälsningsarmén har
kvinnans arbete och predikoämbete sin upprinnelse
från en liten mycket obetydlig omständighet. En
evangelii förkunnare, hvars åhörare hon var och
till hvilken hon säger sig stå i andlig
tacksamhetsskuld hade i en af sina predikningar gjort några
anmärkningar, hvilka enligt hennes mening voro
sårande för kvinnans värde, och efter mycken tvekan
beslöt hon skrifva ett bref till honom. Hon var
vid den tiden endast 24 år gammal, men brefvet
är fullt af moget förnuft, ådagalägger förtrolig
bekantskap med Skriften och visar samma logiska
tankegång som under senare är hennes föredrag.
Frågans vikt fordrar, att vi anföra hela detta
märkliga bref.
»Tillåt mig fästa Eder uppmärksamhet vid ett ämne som smärtsamt berört mig. I Eder predikan i söndags förmiddag, då Ni talade om satans slughet att först anfalla den
