synden, har tydligt fastställt och begränsat kvinnans ställning i hemmet och samhället, och såsom en del af hennes förbannelse ingår, att hon skall vara underdånig, dock icke mannen i allmänhet, utan blott och bart sin make. Detta ålades henne uttryckligen såsom straff för synden och icke på grund af vare sig intellektuell eller moralisk underlägsenhet. Om denna underdånighet i själfva verket existerat före fallet, såsom en naturlig följd af underlägsenhet, så skulle det icke varit någon mening i orden: 'Han skall råda öfver dig'. Men det måste i sanning för en varelse med lika kraft och viljestyrka vara ett hårdt straff att underkasta sig en annans vilja, då de icke båda äro födda på nytt.
Här faller emellertid kristendomens härliga ljus på dem som äro förenade i Kristus. Sedan kvinnans säd krossat den gamle fiendens hufvud och borttagit förbannelsen genom att nagla den fast vid korset, kan kvinnan lefva i en lika härlig och fullkomlig förening med sin make, som om denna förbannelse aldrig blifvit uttalad. Ty under det att den till skenet ännu finnes kvar, har Jesus på ett skönt sätt borttagit dess udd, därigenom att han gjort kärlek till äktenskapets lag och återgifvits själfva institutionen dess ursprungliga helgd. Hvilken kvinna vill icke hålla den man i vördnad, som älskar henne, likasom Kristus älskar församlingen? Den heder som Kristus bevisar kvinnan både med ord och exempel, gör hans religion dubbelt kär för henne och gör hans helgedom till en säker tillflyktsort undan allt som vill draga ner eller skymfa hennes natur.
O, att de kristna ville kasta af fördomens boja och söka tränga ner till botten af denna fråga!
O, att men med ädla, upplysta själar ville undersöka den och sedan fråga sig själfva hvarför kvinnans inflytande är så underskattadt, att en bok, en predikan eller en föreläsning riktad till henne är en sådan sällsynthet, då däremot den unge mannen ihågkommes med böcker och föredrag i oändlighet.
I fall det åtminstone delvis är sant att de, som gunga vaggan behärska världen, huru mycket större är icke då
