Hennes röst genljöd från Englands ena ände till den andra. Mr. Stead skref sin bekanta artikelserie, som kom Stor-Britannien och en stor del af Europa att rysa. Catherine Booth och hennes meningsfränder voro beslutna att få landets lagar ändrade. Mr. Stead offrade sin tid, sin hvila, ja sitt goda namn och rykte för detta stora mål. Fru Booth var alltjämt den som tröstade, uppmuntrade och dref honom framåt.
Catherine Booth gjorde aldrig någonting till hälften. Hon framlade bland annat saken i ett
bref till drottningen:
»Jag är säker på att om Ers Majestät endast hade kunskap om det förskräckliga offer af barnslig renhet, hälsa och lycka, som bringas åt dåliga mäns laster, så skulle Ers Majestäts modershjärta blöda af medlidande.
De efterforskningar i denna fråga, som vi varit i tillfälle att göra öfver hela landet, bringa till vår kännedom en oerhörd mängd dylika brott som dagligen föröfvas, brott hvilka, om intet göres, snart nog skola undergräfva vårt samhälle och neddraga Guds straffdom öfver hela nationen. Om jag endast kunde gifva Ers Majestät en föreställning om tiondedelen af den förnedring, den skam och det lidande som drabbar tusental af de fattigas barn till följd af den nu gällande lagstiftningen i denna fråga, så är jag viss om att Ers Majestät i egenskap af kvinna skulle blifva upptänd af förtrytelse och att Ers Majestät skulle göra de återstående åren af denna ärofulla regering (som jag beder Gud skall blifva lång ännu) ännu mera lysande än de förflutna, därigenom att Ers Majestät vek af från de gamla hjulspåren för att rädda vårt folks döttrar från ett öde värre än slafvars och vildars.
