Må han, som är de förtrycktes hämnare, beveka Ers Majestäts hjärta att komma till hans hjälp i denna sak, beder Ers Majestäts för de oskyldigas försvar
Catherine Booth.»
Icke nöjd härmed, vände hon sig i bref till Englands store och gode premierminister Mr. Gladstone. Som hans namn helt nyligen varit på allas läppar, kan det vara intressant att höra en del af hvad hon hade att säga honom:
»Käre Mr. Gladstone, ni har gjort mycket för de hjälplösa och förtryckta i detta och andra land. Jag vill nu bönfalla eder om att rikta eder uppmärksamhet på denna fråga och sätta kronan på edra sträfvanden genom att göra allt hvad i eder förmåga står för att rädda dessa barn från att offras på detta liderlighetens och nedrighetens altare. Jag är öfverväldigad af skam och sorg öfver att mitt folks döttrar startas i fördärfvet af just de män, som borde stå främst i ridderlighet och dygd, och jag är öfvertygad om att, så vidt intet göres, deras brott inom kort skola blifva så himmelsskriande, att nationen skakas på sina grundvalar och lagens och moralens band upplösas. I de tusentals våldförda barnens, i de ångestfulla föräldrarnes, i den förorättade mänsklighetens och den hädade religionens namn besvär jag eder, käre Mr. Gladstone, att icke slå döförat till för denna vädjan. Må de förtrycktes Gud leda eder och bekänna sig till edra ansträngningar beder
Eder för de oskyldigas försvar
Catherine Booth.»
Under det att fru Booth skref och omigen skref till Englands lagstiftare, arbetade hennes ande i de tusende salvationister, som stodo bakom henne och höllo hennes armar uppe med bön och tro.
