och det onda, såsom allt Guds folk tror, hålla på att nå sin spets före den sista stora striden, så måste vi vänta motstånd. Det är i själfva verket ett under att vi icke röna det i än högre grad.
Jag är icke i okunnighet om fiendens sista anfall, och ehuru jag medgifver, att jag på ett särskildt sätt känt detta slag, som djäfvulen tilldelat oss, medan jag legat här afsides, är jag dock ingalunda öfverväldigad däraf. Se, det finnes ingen rörelse i våra dagar som röner så mycket förföljelse som denna. Och det motstånd och de misstydningar vi äro utsatta för borde, i stället för att göra oss nedslagna, betraktas såsom härliga bevis på att Gud är med oss och att vi vandra på den rätta vägen och utföra det arbete, som han kallat och uppväckt oss till».
Då dessa kamrater reste sig upp för att gå, var det en scen lik den då Paulus tog afsked af Efesierna på sjöstranden, ty »de sörjde mest däröfver att de icke mer skulle få se hennes ansikte».
Dödens ängel kommer närmare.
Om den nyss beskrifna scenen var gripande,
så gafs där ännu en scen, som aldrig skall glömmas
af dem som hade den förmånen att bevitna den.
Det var vid jultiden. Fru Booth hade under mer
än en vecka känt att vagnen när som hälst kunde
