»Christian Commonwealth» säger:
»Hennes död skall kännas djupt, ty hon var en ädel maka, en kärleksfull moder och en hjältemodig arbetare för sitt folks intressen. Hon förtjänar ett monument bättre än mången, som hvilar i Westminster Abbey eller S:t Paulskyrkan, och detta monument skall hon få, om det än måhända icke skulle blifva upprest af sten. Hon hvilar från sitt arbete, och hennes gärningar följa henne efter.»
Den stora engelska landsortstidningen »Manchester Guardian» förstod också att värdera vår armé-moder:
»Det skulle vara svårt att säga om fru Booth haft sin största betydelse såsom predikant, organisatör eller moder. I sin förstnämnda egenskap har hon blifvit erkänd af stora åhörareskaror, hvilka samlats för att höra henne i hvarje stor stad. Hon har antagligen personligen gjort mera för att fastställa kvinnans rättighet att predika evangelium än någon annan människa, som någonsin lefvat. Resultaten af hennes arbete ha visat sig i många de allra råaste människors och åtskilliga de mest förfinades omvändelse. Icke få personer, som nu arbeta såsom präster, missionärer, evangelister eller frälsningsofficerare, hafva fru Booths verksamhet att tacka för sin omvändelse eller sin kallelse till arbete för Gud. Hon har därjämte ständigt deltagit i sin mans arbete för Frälsningsarméns organisation och utveckling, och hon har alltjämt försvarat den för fientliga kritikers anfall.»
»Daily News», som tolkar det liberala partiets känslor i England och som ofta gått i spetsen, då det gällt sträfvanden för folkets sanna bästa, gifver både armé-modern och Frälsningsarmén en hjärtlig hyllning:
