bildning, utöfvade ett mäktigt inflytande på Catherine Booths själ. Hon tilltalades i hög grad af hans klara utveckling af tron, hans förklaring att frälsning fins för alla, hans trosvisshet, men först och främst hans lära om helighet. Berättelsen om huru hon mottog rening från inre synd är i hög grad gripande. Hon skrifver härom till sina föräldrar:
»Häromdagen gaf Gud mig två dyrbara bibelord.
Det första var: ’Kommen till mig, I alle, som arbeten och
ären betungade, och jag vill vederkvicka eder’. O, hur
ljufligt ljöd det icke för min stackars trötta, syndbetyngda
själ! Jag vågade nästan tro att han gaf mig hvila, hvila
från inre synd, den fullkomliga helgelsens hvila. Men genom
otro tvekade jag att taga fast på löftet och lyckades därför
icke inkomma i landet. Det andra stället utgiordes af dessa
trefaldt välsignade ord: ’Af honom ären I uti Kristus Jesus,
som har blifvit för oss till visdom från Gud och till
rättfärdighet och till helgelse och till förlossning’. Men återigen
hindrade otron mig, ehuru jag kände, som om jag småningom
kom närmare. Jag kämpade hela dagen till strax efter
klockan sex, då William och jag bådo tillsammans. Vi hade
en välsignad stund. Då han sade: ’Herre, vi öppna våra
hjärtan for att mottaga dig’, kom det ordet till min själ:
’Se, jag står för dörren och klappar; om någon hör min
röst och upplåter dörren, skall jag ingå till honom och hålla
nattvard med honom’. Jag var viss om, att han länge stått
och klappat, och huru längtade jag icke efter att mottaga
honom såsom en fullkomlig Frälsare! Men ack, den
inrotade otron! Huru underbart, att Gud så länge haft fördrag
med mig! Då vi slutat vår bön, lade jag mig på soffan,
utmattad af dagens oro och spänning. William sade: ’Lade
du icke allt på altaret?’ Jag svarade: ’Jo, det är jag viss
om’. Då sade han: ’Och är icke altaret heligt?’ Jag
svarade på den Helige Andes språk: ’Altaret är heligt, och
allt, som kommer vid altaret, varder heligt’. Därpå sade
han: ’Är icke du helig?’ Jag svarade under djup rörelse
och med någon tro i hjärtat: ’O, jag tror, jag är det’. I
