hustru: »Genom att läsa ’Catherine Booths lif’ har jag, efter att ha vandrat borta i 30 år, kommit tillbaka till Catherine Booths Gud». Som ett bevis på verkligheten af den skedda förändringen, lämnade hon sitt lyxyösa hem och slog sig ned i ett litet kvaft rum midt i Amsterdams värsta slumkvarter, för att där taga vård om de döende och rädda de fallne. Då denna dam tillfrågades hvad som mest tilltalade henne i boken, svarade hon: »Catherine, då hon springer vid den druckne bostonmannens sida».
Jag tror icke det är någon öfverdrift att säga, att det är från detta tillfälle, som de härliga ansträngningar för drinkares upprättelse datera sig, som gjort frälsningssoldaterna till så stor hjälp för polisen och till en sådan makt i de land, där de arbeta, och som kommit till och med deras fiender att erkänna dem såsom en verklig kraft då det gäller att hjälpa de fallne.
Ett annat karaktärsdrag, som visade sig redan i hennes tidigaste år och som fortlefde hela hennes lif, bör också framhållas — hennes förtrytelse mot dem, som misshandlade djuren. Denna hennes förtrytelse öfverträffades endast af hennes kärlek till djuren själfva. Härom säger hon:
