Sitt köns vana trogen tillägger hon ett postskriptum, hvilket innehåller en sanning som måste ha skänkt ögonblicklig lättnad:
»Det är mycket pröfvande, att du skall bli missförstådd och klandrad, då du handlar af renaste motiv. Men tag i betänkande deras karaktär, som så behandla dig och öfverskatta icke deras inflytande. Du har några sanna vänner i detta distrikt, och hvad som bättre är, du har en vän där uppe, hvars kärlek är lika stor som hans makt. Han kan öppna åt dig ett nytt verksamhetsfält, större än du nu kan göra dig begrepp om».
Catherine Booth var en profetissa, hon hade en skarp inblick i framtiden, och dock visste hon då själf föga huru underbart dessa hennes ord skulle gå i fullbordan.
Hvilken ung predikant skulle icke vara tacksam för sådana visa råd, som följande:
»Jag förstår af ditt bref angående de möten du hållit, att du känner dig mindre fri på större platser, inför mera kritiska åhörare. Jag är ledsen däröfver, och jag är öfvertygad om att det är människofruktan, som binder dig. Gif icke rum för denna känsla! Kom ihåg, att du är Guds tjänare, och om du är en trogen sådan, betyder människors omdöme föga för dig. Försumma ingenting, då du förbereder dina predikningar; men när du står på predikstolen, försök då att förlora ur sikte dessas större eller mindre värde, hvad kompositionen beträffar. Tänk endast på deras verkan på de åhörareskaror, som du har framför dig, och på ditt ansvar inför Honom, som sändt dig att förkunna sitt evangelium. Bed om den visdom, som vinner själar, och bry dig aldrig om hvilket intryck predikanten gör, blott det predikade ordet har framgång. Må Herren
