välsigna dig och utrusta dig till ett verktyg för andras frälsning, på samma gång som han skyddar dig från att taga skada till din egen själ!»
Alla hennes bref andas en öm ödmjukhet, hvilken måste ha gjort hennes hängifna make ännu mera mottaglig för hennes visa råd.
I ett annat bref skrifver hon:
»Försök att kasta bort all människofruktan! Haf endast Guds ära i sikte och bry dig icke om människors beröm eller klander. Gif dig ingen ro, förrän din själ hör Guds röst.
Du kan med skäl anse mig ovärdig att råda dig i andliga ting. Efter att själf ha lefvat på så stort afstånd från Gud, känner jag detta djupt — jag känner, som om jag ville lägga mig vid hvilken som hälst trogen Kristi tjänares fötter, under outsäglig blygsel öfver min otrohet. Men så stor är min oro för din själs hälsa, att jag ej kan låta bli att då och då säga dig ett ord, allt under det jag är medveten om att jag behöfver dina råd bättre än du mina».
Fru Booth och nykterhetsfrågan.
Det ser nästan ut, som om det var fru Booth,
som gjorde William Booth till den ifrige
nykterhetskämpe han är idag. Hon skrifver:
»Jag hoppas du icke glömmer att föra krig mot dryckenskapen. Var grundlig och bestämd i denna fråga. Jag är glad att Mr. Shadford är absolutist. Jag hoppas han också är motståndare till snus och tobak».
