»Käraste Katie!
Jag har ej ändrat åsikt i fråga om skolan. Jag inser alltjämt, att undervisningen skulle vara nyttig för dig, och jag önskar, att du kunde erhålla den. Men jag fruktar att denna nya omgifning skulle föra dig långt bort och ingifva dig kärlek till världen. Jag anser icke, att din törst efter kunskaper är syndig, om du längtar efter dem först och främst för att därmed bättre kunna tjäna Gud; men du förstår, att det stundom är svårt för oss själfva att komma underfund med våra motiv. Jag vet, att jag icke vill tänka en enda ovärdig eller orättvis tanke om dig. Jag har aldrig älskat dig innerligare, icke ens när du var mitt första lilla flickebarn och låg i mitt knä så ren och skär som en snödroppe, men jag önskar att du och alla mina barn skola lefva helt för Gud. Jag begråter så djupt mina egna felsteg, då jag jämför mitt lif med hvad det kunde ha varit, att jag känner som om jag kunde dö för att hindra någon af er att begå något misstag. Jag förstår, så som jag aldrig gjort det förr, att allt hvad Gud begär af oss, för att kunna fylla oss med sin Ande och göra oss till eldslågor, är att vi skola vara ärliga och helhjärtade mot honom, och jag vill att du skall börja ditt lif på detta sätt. Men huru kan jag begära eller vänta detta, om jag tillåter dig att komma under sådant inflytande som visat sig farligt för många äldre och förståndigare än du. Jag skulle hällre vilja betala dubbelt så mycket, om jag också därför skulle försaka det nödvändigaste, blott du kunde undgå farorna samtidigt med att du åtnjöte undervisningen. Jag önskar att du skall få undervisning, men jag är så rädd för anden i en sådan anstalt. ’Hvad har du att göra på vägen till Egypten för att dricka Sikars vatten’, ljuder det i mitt hjärta. Hvarför skall du gå till världen för att skaffa dig vapen i min strid? Är det icke jag, som gifver seger och styrka? Putsar icke jag spjutet, och hvässer icke jag svärdet?
Du förstår, att för mig är det icke fråga om huruvida du skall ha undervisning eller ej, utan huruvida denna undervisning är af rätta slaget. Måhända skall Herren, om vi
