ODEN.
Det gifs för detta namn en öppnad väg till ära;
Du väntas af Pompé, och segern höjt sin krans.
Förtjena den, min son; du har en arm, en lans,
Ett bröst för hämden gjordt, och rätt att den begära.
Var viss att ödets dom tar svärdets lagar an.
Den hand man skänkt Pompé ännu bestridas kan.
Ditt mod kan dig ännu en brud tillbaka gifva,
Och Thildas far ännu en far åt Yngve blifva.
YNGVE.
Han! då för en rival han offrar mig i dag?
Han! då han af Pompé sig nedrigt låtit vinna?
ODEN.
Hans själ, ej gjord för brott, men häftigt rörd, men svag,
Har kunnat någon stund af hämdens åtrå brinna;
Men har han sett sitt fel, och skyr sitt företag.
Blott segra: allt beror på lyckan af ett slag,
Och segerns son är gjord att allt förändradt finna.
Kom. —
YNGVE.
Asmun dig förrådt, hans dotter mig bedrar;
Och kärleken försmår den rätt han återtar.
Men kom; för mig står qvar ännu att eftertrakta
En öfrig sällhet, — den, att hämnas — och förakta!
Sida:Leopold Samlade 1 1814.djvu/101
Den här sidan har korrekturlästs
— 69 —
