Och vänder, bättre lärd, med återhållen harm,
Den stolta Romarns konst emot dess egen barm.
Min Konung, det är tid att synas: faran hastar.
ODEN.
Jag är tillreds, min vän. Den krigare du ser,
Skall stödja mina fjät; känn, Sigurd, känn med häpnad,
Vid sidan af din kung, i denna rustning väpnad,
Den länge sörjda son, som himlen återger.
SIGURD, med bestörtning.
Prins! - hvilken Gudamakt har fört och skyddat er?
YNGVE.
Mig? Hämden!
ODEN, till Yngve.
Hör ett råd, som händelsen mig länar.
Den fäster lyckans gunst, som deraf sig betjenar.
I väntan af det skepp, som svikit mina mått,
Jag lofvat åt min här i dag dess höfding åter:
En slump mig längre för, än mina råd förmått,
Och till mitt ändamål sig bättre bruka låter.
Blif okänd som du är, af intet öga sedd;
Men hastigt, blixten lik, att bryta fram, beredd;
Då redan, här mot här, du ser i fältet nära,
Då lans mot lans är sträckt, då sköld mot sköld är vänd,
Då kom, då blixtra fram, då, som af himlen sänd,
Sida:Leopold Samlade 1 1814.djvu/103
Den här sidan har korrekturlästs
— 71 —
