Den här sidan har korrekturlästs
— 72 —
Med dundret af din röst de svurnas tropp förfära;
Och lifva segerns mod, med visshet om dess ära.
En syn, så utom hopp, så lyckligt underbar,
Som thordön i dess fall, de häpna bröst skall röra,
Och Yngves återkomst, förutsagd af hans far,
Min fordna myndighet ännu fördubblad göra,
Och låna mina ord en helgd af Guda-svar.
YNGVE.
Till svärdet! Nog af ord; jag blygs att höra flera.
Blott säg hvar jag kan dö, och det tillfyllest gör.
Du enda, som var född, att i min själ regera, —
Det är ej mer för dig jag segrar eller dör!
Han varit denna tid, han skall ej komma mera!