Sida:Leopold Samlade 1 1814.djvu/107

— 75 —

 
Din far af nesa höljd, din älskare i band,
Och säg om du är nöjd, och säg om du är hämnad!

THILDA.
Min älskare i band! — Död! krossa detta bröst! —
Men länge mina rop till dig förgäfves skalla,
Du hör ej!

ASMUN.
Veka kön, förskräcks att honom kalla!
Tungt är hans sista slag, och hämnande hans röst

THILDA.
Hvad hjelper bilan sky, för offret som skall falla?
Förkorta plågans tid, min far, och tala. —

ASMUN.
Nog;
Du vill det. — Vare sig af svaghet, eller fog,
Men trött af dina rop, som smärtade mitt öra,
Af dina tårar frätt, som brände på min kind,
Jag gick för äran döf, jag gick för faran blind,
Att hämna dina qval, och mig förnedrad göra.
För väl, mitt namn till blygd, jag brottet öfverlagt.
I spetsen för den här, jag nyss ur lägret bragt,
Då, mot det öppna fält, jag mina flyglar sträckte,
Pompé, från detta pass som baktill oss betäckte,
Föll in, på gifven vink, med styrkan af sin makt.
Allt skingrades och vek. Förstörelse och häpnad