Hans tacksamhet, hans gunst mot dig ej kunna fela,
Och timmen stundat har, att edra lagrar dela.
FJERDE SCENEN.
ODEN. ASMUN. POMPÉ. MILO.
Liktorer.
POMPÉ, till sitt folk.
För långt man styrkans rätt och svärdets härjning sträckt;
Soldater, krigets bloss af segern vare släckt!
Vi sett förskräckelsen, i natt, framför oss ila,
Jag vill att lugn och rätt må följa våra fjät;
Man bjude stridens glaf från denna stunden hvila,
Och Schytien i vår makt, Qviriter, skyddom det!
Ett folk, som seklers tid sitt sjelfbestånd bevarat,
Är vördnadsvärdt och stort, ännu i sina band:
Man frede dessa tjäll, man skone denna strand,
De vårdar njute hägn som krigets öden sparat,
Och störes templens frid af ingen brottslig hand!
(Blir varse Oden.)
Välan, inför den thron som Odens Son försvarat,
Jag ser då Oden sjelf i bojor släpad bli?
Men en besegrad Kung, är ännu Kung. — Var fri.
